Gustav Björkstrand – visionären (2006–2009)

Gustav Björkstrand föddes den 25 oktober 1941 i Rödsö i Karleby. Han var näst yngst och enda sonen i en syskonskara på fem barn. Fadern Gunnar var byggnadsarbetare, men ägnade en stor del av sin tid åt kommunala och kyrkliga förtroendeuppdrag. Faderns politiska engagemang präglades av ett starkt rättvisepatos och av en omtanke om de svaga och utstötta i samhället. Hemmet präglades också, främst genom modern Siris försorg, av en varm och innerlig andlig atmosfär. De andliga värdena sattes högt i familjen och modern Siri hade som vana att alltid be aftonbön med barnen.

De andliga intrycken från hemmet kompletterades med andra andliga influenser då Gustav ofta besökte kyrkan och andliga samtalsgrupper tillsammans med sin far. Under åren i Gamlakarleby svenska samlyceum vidgades kretsarna ytterligare då Gustav Björkstrand aktivt deltog i det kristna skolarbetet.

Teologen

Med beaktande av Gustav Björkstrands hemmiljö och andliga bakgrund var det rätt naturligt att den teologiska banan lockade den unga studenten, även om medicinska studier var ett alternativ.

Gustav Björkstrand. Biskopsporträtt.

Han inledde sina teologiska studier vid Helsingfors universitet hösten 1960, men flyttade ett år senare över till Åbo Akademis teologiska fakultet. Studierna framskred i rask takt och teologie kandidatexamen avlades våren 1964. De fortsatta teologiska studierna resulterade i en licentiatexamen år 1969 för att sedan fullbordas med doktorsexamen år 1976. Doktorsavhandlingen Åkerblom-rörelsen. En finlandssvensk profetrörelses uppkomst, utveckling och sönderfall behandlade Maria Åkerbloms verksamhet.

Efter prästvigningen år 1964 arbetade Gustav Björkstrand, efter en kort sejour som t.f. kyrkoherde på Brändö (Åland), som skolungdomspräst i Helsingfors åren 1965–1969. När Kristliga folkhögskolan i Nykarleby i början av 1970-talet stod inför stora ekonomiska och verksamhetsmässiga utmaningar antog Björkstrand utmaningen och bidrog i egenskap av rektor åren 1971–1975 till att trygga de fortsatta verksamhetsförutsättningarna för skolan.

Akademikern

Efter doktorsdisputationen år 1976 tog också den akademiska karriären fart. Björkstrand hade redan året innan han disputerade knutits till den nygrundade Pedagogiska fakulteten i Vasa som lektor i religionsundervisningens didaktik. Han valdes också till dekanus för fakulteten 1977–1978. När Teologiska fakulteten vid Åbo Akademi år 1978 sökte någon som kunde ansvara för professuren i kyrkohistoria under den tid som dess ordinarie innehavare, Bill Widén, fungerade som rektor för Akademin föll valet naturligt på Gustav Björkstrand. Under den här tiden gjorde också Gustav Björkstrand ett medvetet val i sin teologiska inriktning. Eftersom professuren i praktisk teologi skulle komma att lediganslås inom ett par år, valde han att meritera sig inom detta område. Han sökte också professuren i praktisk teologi och blev utnämnd år 1988, men på grund av sina politiska uppdrag tillträdde han tjänsten först år 1991. Björkstrand företrädde professuren i praktisk teologi åren 1991–1997. Sistnämnda år valdes han till rektor för Åbo Akademi och fungerade i denna egenskap fram till sin pensionering år 2005.

Politikern

Som tidigare har antytts lades Gustav Björkstrands akademiska karriär delvis på is då han år 1983 helt oväntat ombads att ställa sig till förfogande som kultur- och vetenskapsminister. Björkstrand hade visserligen tidigare politisk erfarenhet som stadsfullmäktige- och nämndledamot från Nykarleby, men var en novis i rikspolitiken.

Tack vare sin dokumenterade förmåga att snabbt kunna sätta sig in i nya saker fann han sig snabbt tillrätta vid ministeriet. I egenskap av minister visade han även prov på stor beslutsamhet och målmedvetenhet i de frågor han tog sig an.

En av de stora frågorna var återinförandet av de s.k. söckenhelgerna, Trettondagen och Kristi himmelsfärdsdag, till sina ursprungliga platser. Dessa hade år 1972 flyttats från sina traditionella platser till närmaste lördag. Efter att kyrkomötet år 1982 hade beslutit ingå med lagförslag i saken till riksdagen, beslöt riksdagen i november 1985 att så skulle ske. President Koivisto utnyttjade dock sin lagstadgade rätt att skjuta fram ikraftträdandet och vid presidentföredragningen i januari 1986 meddelade han att lagen skulle träda i kraft först år 1992. Beslutet motiverades med att lagförslaget var dåligt förberett, något som tolkades som en direkt kritik mot minister Björkstrand. Både presidentens agerande och frågan i sig väckte livlig debatt.

Gustav Björkstrands ministerperiod sträckte sig över hela riksdagsperioden 1983–1987. Erfarenheterna från politiken hade gett blodad tand och Björkstrand ställde därför upp för Svenska folkpartiet i riksdagsvalet år 1987. Han blev även invald från Vasa valkrets och fungerade under riksdagsperioden som ordförande för lagutskottet. Björkstrand kandiderade även i riksdagsvalet år 1991, men erhöll då inte tillräckligt antal röster för ett återval, och återgick därför till den akademiska världen och professuren i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Som innehavare av landets enda svenskspråkiga professur i detta ämne arbetade Björkstrand målmedvetet för att utveckla sitt ämnesområde genom att ge ut en finlandssvensk grundbok i praktisk teologi och genom en målmedveten satsning på homiletisk forskning.

Biskop för tre år

År 2005 gick Gustav Björkstrand i pension från Åbo Akademi. Han hann dock inte vara pensionär mer än några veckor förrän han fick förfrågan om att ställa upp i det förestående biskopsvalet hösten 2006. Erfarenhet av liknande val saknades inte då han redan år 1982 hade erhållit andra förslagsrum efter Erik Vikström som då valdes till biskop. Åldern talade givetvis emot honom eftersom han under alla omständigheter kunde sitta bara tre år.

Gustav Björkstrand vann dock stort stöd bland elektorerna och fick mest röster i den första valomgången. I den andra omgången ställdes han sedan mot Henrik Perret som fick se sig besegrad med klara siffror.

Gustav Björkstrands korta episkopat var anmärkningsvärt ur flera synvinklar. Domkyrkan hade brunnit året innan han tillträdde och var fortsättningsvis stängd för reparation. Biskopsgården restaurerades varför biskopen fick flytta in i en tillfällig bostad under det första året i Borgå. Dessutom var domprosttjänsten interimistiskt besatt på grund av en utdragen besvärsprocess. Björkstrand var således biskop utan domkyrka, biskopsgård och domprost.

Gustav Björkstrand grep sig dock verket an med sedvanlig iver och aktivitet, väl medveten om att tre år är en kort tid för en biskop. Han arbetade målmedvetet med att lära känna sitt stift då han under det första året besökte alla stiftets församlingar och träffade anställda och förtroendevalda. Under det andra året skrev han sitt herdabrev Framtidens folkkyrka. I herdabrevet implementerade han i viss mån de iakttagelser som han hade gjort under sina församlingsbesök. Hans tredje år som biskop präglades av de stora festligheterna kring 200-årsminnet av Borgå lantdag. Dessa festligheter krävde omfattande förberedelser och kontakter dels till statsmakten, dels till Svenska kyrkan.