Kyrkan i dialog med ungdomarna och skolan: "Vad behöver ni?"

Kyrkan i dialog med ungdomarna och skolan: ”Vad behöver ni?”

I maj detta år publicerades ”Ungdomsbarometern 2023”. Ungdomsbarometern är en årlig enkätundersökning som sedan 1994 undersöker värderingar och attityder bland unga i Finland i åldern 15–29 år. Varje år har ungdomsbarometern ett nytt tema. Den nyaste ungdomsbarometern riktar in sig på livsåskådning och religion. Det här är frågeställningar som inte lyfts fram på närmare två decennier.

Resultaten i ungdomsbarometern överraskar på flera sätt. Bland de unga anser 86% att alla har rätt att tala om sin livsåskådning. Därtill anser 63% av de unga att de borde få stöd att bilda sin egen livsåskådning. De unga anser också att såväl studerande som lärare får uttrycka sin livsåskådning i tal och genom att använda religiösa symboler till exempel i smycken och på kläder.

För de av oss som vuxit upp i ett samhälle där religionen i hög grad betraktas höra till det privata området, är det frapperande att ta del av resultaten. Författaren Merete Mazzarella skriver i sin bok ”Nånting på andra sidan” att frågan om religionen är besvärande, om inte rentav tabu, för många i det lutherska sekulariserade samhället i Norden. Hon säger att ”Gud blev pinsam därför att han tedde sig ovetenskaplig och det i en tid då tron på vetenskapen – naturvetenskapen – som mänsklighetens befriare stod högt i kurs”.

Det har inte hört till att diskutera religion och livsåskådning ens i den privata sfären. Som finlandssvensk har jag fått en uppfostran som säger mig att religion och politik ska man inte diskutera vid fester och släktsamlingar. ”Då blir det bara dålig stämning” sade en vän till mig. Samma sak gäller kafferummet på arbetsplatsen eller på mera öppna arenor i offentligheten.

En tabupräglad attityd till religionen som fenomen bidrar sannolikt också till en avvisande hållning till alla religioner. Den kan ta sig uttryck i en fientlig inställning till närvaron av främmande, religiösa symboler och uttrycksformer i det offentliga rummet. En sådan attityd kombinerad med en bristande religiös läskunnighet bidrar inte till mångfald och tolerans.

Av allt att döma är en förändring på kommande med den unga generationen. Ungdomsbarometern ger tydligt vid handen att livsåskådning och religion inte är något främmande för dem. En stor majoritet anser att de egna och andras val och därmed mångfalden behöver få komma till uttryck. De ser också dessa saker som naturliga
samtalsämnen inte bara i den privata sfären, utan också i skolan och offentligheten. Deras efterfrågan på stöd för att bilda sig en egen livsåskådning ger uttryck för en medvetenhet och nyfikenhet vi hittills har varit ovana att höra om.

Rätt ofta talas det om den negativa religionsfriheten, d.v.s. frihet från religion. Ungdomarnas attityder som kommer till uttryck i Ungdomsbarometern speglar däremot tolerans, positiv religionsfrihet och individualistiskt tankesätt. Dagens unga förstår att religionerna och livsåskådningarna kan vara en viktig dimension av individens och samhällets liv, också om de själva inte nödvändigtvis definierar sig som religiösa. Sannolikt bidrar deras kunskaper om de globala sammanhangen till denna insikt. Det sekulariserade nordiska samhället präglad av en stark negativ religionsfrihet tillhör ju i det perspektivet en klar minoritet.

Ungdomsbarometerns resultat ställer krav på såväl samhället, skolan, kyrkan och de religiösa samfunden. Det är möjligt att det finns ett behov av att reformera undervisningen i religions- och livsåskådningsämnen. Här på Åland har man redan gjort det enligt en egen modell. Vid ingången av år 2022 infördes ett nytt läroämne benämnt ”Religions- och livsåskådningskunskap” på Åland. Ämnet är obligatoriskt för alla elever. Effekterna av förnyelsen har tills vidare inte undersökts eller utvärderats. Ingen som läst det gemensamma ämnet i högstadiet har ännu skrivit studenten. Onekligen är modellen ett intressant bidrag till att kombinera livsåskådning och religionskunskap till gemensamt ämne för alla. Det skulle vara värt att närmare undersöka och utvärdera modellens konsekvenser och resultat.

I ljuset av ungdomsbarometerns resultat är det också tydligt att de unga behöver kompetenta, trygga vuxna med vilka de kan samtala kring frågor som rör livsåskådningar och religion. Ungdomarna har en öppen inställning och beredskap att diskutera. För kyrkan innebär det här att de som arbetar med unga borde utveckla sin förmåga att diskutera livsåskådningsfrågor. Hur förbättrar vi beredskapen att diskutera och våga tala om andra religioner och livsåskådningar? I dag handlar det också om att våga gå i dialog med andra synsätt och samtidigt vara öppen och trygg i sin tro.

Kyrkans roll i det här föränderliga landskapet har inte försvunnit, men den är stadd i förändring. Det är inte längre en självklarhet att hålla traditionella morgonsamlingar i skolan. Däremot kan kyrkans medarbetare tillföra information och kunskaper i religiös och kulturell läskunnighet. En församlingsanställd är sakkunnig på sitt område och kan därmed bidra till en mångsidig lärmiljö. Här gäller det att vara en guide på religionens område som går i dialog med de unga och ger redskap för att bilda sig en egen åskådning. En god början på detta är att fråga de unga och skolvärlden: Vad behöver ni?