Kyrkoherdeinstallation i Pedersöre

Kära nya Pedersöre församling, bästa Kaj Granlund och alla medarbetare!
I dag är det verkligen fest i Purmo kyrka. Vi har fått inleda ett nytt år med en ny församling och denna nya församling tar emot sin kyrkoherde Kaj Granlund. I dag får vi vara glada och tacka för de gåvor Gud ger.
Det är nog möjligt att de som färdigställde Purmo kyrka 1772 för att Purmo skulle få bli en kapell-församling i Pedersöre församling och senare bli självständig församling, inte skulle ha kunnat föreställa sig att det skulle komma en dag då Pedersöre, Esse och Purmo församlingar återigen har blivit en enda, stor församling. Allra minst att denna nya församlings första kyrkoherde skulle installeras i Purmo kyrka tillsammans med församlingens medarbetare. Men i Guds rike sker ibland märkliga saker.

Vägen hit till denna dag har inte varit alldeles lätt. Det har krävts diskussioner, överläggningar, skisser och alltid har inte alla varit överens. Så är det ofta när något nytt ska födas. Och när vägen framåt mot det nya öppnar sig kan det hända att man ännu en gång tänker: tänk om det gamla ändå var bättre?
I dagens episteltext hör vi Paulus säga: ”Jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig och löper mot målet för att vinna det pris där uppe som Gud har kallat oss till genom Kristus Jesus.”
Paulus hade fått kallelsen av Jesus att föra ut evangeliet till alla dem som behövde få höra om Guds kärlek, nåd och barmhärtighet. I det ögonblicket insåg han att det är själva budskapet som är det viktiga. Formerna, strukturerna, ja hans eget liv det skulle tjäna evangeliet. Och därför kunde allt det förändras och måste förändras för att på bästa sätt tjäna evangeliet i nya sammanhang.

Paulus måste omvärdera sitt eget liv, han måste tänka i nya banor, vara modig, trots att han var så liten som han ändå upplevde att han var. Men han visste: Jag har Jesus Kristus med mig, jag ska stå i hans och evangeliets tjänst. Därför kunde han säga: ”Nu glömmer jag det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig.”

Bästa Kaj, medarbetare, förtroendevalda, församlingsmedlemmar. I alla dessa förändringar står Jesus Kristus kvar, evangeliet är detsamma, uppgiften att förkunna evangelium i ord och handling är den samma, kraften att göra det är den samma – så nu får ni frimodigt lägga det gamla bakom och likt Paulus sträcka er mot det som ligger framför.
Och det som ligger framför är det som ni ska skapa och bygga tillsammans. Här får ni tillsammans bygga en församling som är välkomnande, öppen för alla och präglad av Guds nåd och barm-härtighet. En församling där ni delar med er av gåvor och kunskaper. En församling där det finns plats för bön med och för varandra. En församling som har kreativitet, glädje och en positiv talkoanda.

Till det finns mycket goda förutsättningar för ni har så mycket fint att ta med er från de gamla församlingarna. Lägg ihop allt det, låt olikheterna vara en styrka och dela det goda med varandra.
Så att purmoborna, esseborna och pedersöreborna kan säga: alla är vi ett i Kristus.

Du Kaj har nu till uppgift att som kyrkoherde visa vägen in i det nya. Det är en utmanande uppgift. Men du är inte alls ensam. Du har goda erfarna medarbetare, ansvarskännande förtroendevalda och många församlingsmedlemmar vid din sida. Och alla vet att allt inte kan göras på en gång – att det måste få ta tid att växa som en ny församling. I allt detta får ni uppmuntra varandra och hjälpas åt.
Idag välsignas du till den här tjänsten – du får ny kraft av den helige Ande till att tjäna i denna nya uppgift. Gud förnyar sin kallelse till dig än en gång, så att du i ditt hjärta kan få känna ”det är alldeles så här det skall vara nu”.
I dag kommer du Kaj, själv välsignad till tjänst som kyrkoherde, att i din tur be om välsignelse för var och en av dina medarbetare. Det är en påminnelse om att det är med Guds hjälp, vägledning och kraft du och ni här går mot framtiden. Och Kaj – var frimodig, noggrann, påläst och be så som du hittills har gjort!