Vi är förenade i lidandet och hoppet

Det senaste året har vi blivit påminda om att vår tillvaro inte är så säker och förutsägbar som vi kanske en gång trodde. Vart efter månaderna har gått, har det blivit allt tydligare hur skör vår existens är. Men minst lika tydligt ser vi nu hur mycket vi hör ihop med varandra. Alla berörs när pandemin kastar sina skuggor över oss och skapar osäkerhet. Om vi håller ihop kommer vi igenom också detta.

Livet har förändrats för många. Äldre berättar om att de inte träffat sina barnbarn på nästan ett år. Vi hör om arbetskamraterna som inte har suttit i samma kafferum en enda gång de senaste månaderna. Många studerande har inte varit i skolan på länge. Och från några hörs det ingenting. De som flyttade in i Teams-mötenas värld har stort behov av att få komma ut, träffas och vara tillsammans. Vi hoppas att födelsedagar, dopfester och minnesstunder som flyttats fram i väntan på bättre tider en gång ska bli av. Nu ser vi tydligare hur mycket vi betyder för varandra.

Vi är förenade i lidandet. Inte så att alla lider lika mycket. En del har det fortfarande ganska bra, medan andra kämpar och har det svårt. Men vi är förenade eftersom allt hör ihop. Människorna, djuren, miljön och naturen bildar en helhet. I sökandet efter orsakerna till pandemin pekar många saker i riktning mot människan. Vårt sätt att handskas med jorden vi bor på får ibland oanade och svåra konsekvenser. Pandemin behöver inga konspirationsteorier eller predikningar om att det här skulle vara Guds straff. Det som behövs är samtal om vårt gemensamma ansvar och konkreta handlingar. Vår värld behöver varma hjärtan och hjälpande händer. Dina medmänniskor behöver dig!

Vi är förenade i hoppet. Att hoppas är att tänka på och längta efter bättre tider. För vår inre syn ser vi glada fester, båtfärder på öppet hav, torghandel med trängsel, konserter, kramar och handskakningar. Och de dagarna kommer. Lika säkert som att det blir vår och livet vaknar. Det ska bli sommar i år också. Därför får vi hjälpas åt att orka tro på morgondagen.

Vi är förenade i lidandet och i hoppet. Dagarna innan påsk läses i våra kyrkor berättelsen om hur Jesus mötte lidandet. Han lade allt i Guds hand. Det får även vi göra. I Guds hand finns rum för alla som är oroliga, lider och har det svårt.

På påskdagens morgon tändes hoppet. Livet vann över döden. Jesus är den starkare. Han öppnar dörren till livet och ljuset. Tillsammans vågar vi hoppas och tro på morgondagen.

Jag önskar dig en välsignad och ljus påsk!

Bo-Göran Åstrand, biskop i Borgå stift