Biskopens predikan vid festmässa i Vörå kyrka 27.10.2019 i samband med biskopsvisitation i församlingen

Text: Mark 2:1-12
Tema: Tro och otro

Ibland kan livet göra så att vi får ont på insidan. Inte i något av de fysiska organen, utan där längst inne i oss själva. Vi talar om inre sår och menar då sådant som gjort att det känns svårt och jobbigt.

Någon gång har vi åstadkommit det själva genom att göra eller säga sådant som drabbat våra medmänniskor. Sådant som ger oss dåligt samvete, harmar oss och gnager inombords. En annan gång har vi själva blivit föremål för en annan medmänniskas ilskna kommentarer, hårda ord eller handlingar. Det gnager och vi har svårt att förlåta. Då gör det ont inuti – fastän det kanske inte alls syns på utsidan. Och just därför ska vi vara försiktiga – för vi har alla en sårbar inre sida som inte syns.

När vi hör om den lame mannen i dagens evangelium är det också lätt att missta sig. Det vi minns av berättelsen är ju det speciella med att fyra män kommer bärande på en bår där det ligger en lam man. De går upp på taket till huset där Jesus för tillfället är, de öppnar upp det tunna taket gjort av kvistar och lera för att sänka ner den lame mannen framför ögonen på Jesus. Mannen blir botad, tar sin säng och går hem. Ett under hade ägt rum. Alla var förvånade. Det här hade inte hänt förut.

Men om vi läser lite långsammare och reflekterar en stund ser vi att det fanns något som var mycket svårare och besvärligare än mannens ben som inte fungerade som de skulle. Mannen måste ha haft ont på insidan, riktigt ont, kanske ont ända in i själen. Hur vet vi det?

Jesus som ser längre och djupare i en människas själ, såg att det nog var något annat än dåliga ben det rörde sig om. Han behåller sitt lugn fastän båren kommer ner ur taket, ser på mannen som ligger framför hans ögon och säger till honom: Mitt barn, dina synder är förlåtna!

Det är här som det egentliga undret sker. Mannen blir hel inuti. Hans sår är helade. Vad än det var som han bar på, är det nu försvunnet. En stor börda har fallit från hans hjärta.
Det var inte mannens tro som hade gjort det, tron var det som drev honom till Jesus, som gjorde att han låg där framför Guds son och fick lägga sin själ i hans händer. Det var Jesus själv som ville och förmådde förlåta och hela mannens inre. Mannen mötte kärlekens, Guds kärleks, omvälvande kraft.
Han blev frisk inuti.

Efter det här säger Jesus att om någon ännu tvivlar på vad som hänt inuti mannen, så ska han för den sakens skull styrka det med ett yttre under. Då sker detta att mannen får sin rörlighet tillbaka och benen fungerar som de ska. Mannen tar sin säng och går hem. Men detta gör Jesus för att de som tvivlade på hans förmåga att ge förlåtelsen från Gud själv ska förstå vem de har att göra med. Det yttre undret blir en understrykning till det som hänt inuti mannen.

Jeesus sanoi halvatulle: Sinun syntisi annetaan anteeksi. Hän ei siis parantanut halvattua heti. Jokin muu on tärkeämpää. Ja sen vuoro on ensiksi. Synnit annetaan anteeksi, tässä ja tällä hetkellä. Sen jälkeen Jeesus osoittaa, että hänellä on myös voima parantaa ulkoista sairautta. Nyt kansa ymmärsi, että Jumala oli toiminut ja ylisti hänen nimeään. Opetuslapsille ja miehelle isoin asia oli, että Jeesus Kristus oli antanut synnit anteeksi. Kuka voi tehdä niin paitsi Jumala yksin?

Vi ska inte underskatta det som hände mannen till det yttre, men faktum är att Jesus långt ifrån botade alla rent fysiskt som han mötte. Han gjorde inte alla friska. Det var inte heller hans huvudärende. Däremot förlät han alla som av hjärtat behövde det. Han talade om frälsningen och om Guds oändliga barmhärtighet för alla som bara ville lyssna och ta det till sig. Han försäkrade att en orolig och bekymrad människa fick tro att det finns rum i Guds närhet.

Alla vi som behövt mycken förlåtelse när vi gjort fel, alla vi som behövt mycket barmhärtighet och kärlek, vet vad det betyder. Alla som fått samtala, reda upp och förlåta vet hur mycket det betyder för det inre. Och jag skulle tro att vi är många. Att bli förlåten, att kunna förlåta, att få bli älskad, sådan jag är, att få veta att jag har min plats tillsammans med andra och att jag är älskad av Gud – det helar, värmer och ger kraft. Ett förlamat inre kan få ny kraft av att möta Guds och människors kärlek.

Jesus är våra själars herde och vårdare. I hans händer och genom hans kärlek kan vi bli hela.
Och vi behöver varandra för att kunna uppleva ett helat inre – därför är det så viktigt att vi ger rum för varandra, visar omsorg och barmhärtighet i alla lägen.

Må Vörå församling få vara en välkomnande församling dit människor får komma sådan man är, möta Jesus och dela en helande gemenskap med varandra. Olkoon Vöyrin seurakunta sellainen paikka, johon ihmiset ovat tervetulleita ja saavat kokea Kristuksen rakkautta ja ihmisten huolenpitoa.